Varje andetag

Varje andetag utan dig känns så tungt. Varje ögonblick känns så tomt. 

Du förstår inte, jag vill va vid din sida. Jag vill hålla din hand. Lee av dit leende. 

Jag vill leva mitt liv med dig jag vill va en del av ditt. Inte ett fickur i en låda som tas fram för att sedan stoppas undan. Jag vill pryda din arm. Jag vill att du tittar på mig. 

Inte bara i smyg.

Jag önskar att du skulle våga 

lyfta din arm. 

Brutal ärlighet

Känslan av ett löfte som blivit brutet itu. 

Tårarna forsar ner till snöns yrande utanför. 

Huvudet tungt lutat mot det kalla fönstret. 

Förlåt, förlåt mig.

Jag vill inte vara så här

men jag styr inte över det jag känner.

Kanske var allt en dröm,

de text rader jag ser framför mig

kanske bara var en skapelse

av min längtan efter dig. 

Men det hjälper mig inte

upp ur denna grop av ensamhet,

jag är strandad i. 

Hjälp mig.

Förlåt mig.

Förstå.