Varför inte bara låta oss vara som vi e.

20051023

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

De kan bara inte förstå. Ni som inte har eller har haft våra tankar kan inte förstå varför vi har dem eller hur det känns. Att försöka argumentera är bara dumt och irriterande, låt mig bara va. Jag känner som jag känner du måste ha levt mitt liv för att förstå. Om du skulle vaknat varje morgon o knappt kunnat andas så kan det kännas befriande att dö slippa leva i denna värld som bara är dagar fulla av smärta och lidelse, om inte jag lider lider andra. Varje sekund e det nån som upplever outhörd smärta.

cleft

20051022

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Jag slits mellan två parter min naturliga miljö och min personmiljö,

jag kan ej existera i båda men jag kan ej häller leva till fullo i bara en.

Min fysiska situation och intresse sviker mig i min naturliga miljö,

det att jag ej hör hemma i min personmiljö enligt natur själ,

vilket gör vissa situationer jobbiga.

Jag hör hemma i ingenmansland,

blir snart åter igen,

dit förflyttad.

The Rain

20051021-20051022

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

I still love you.

for every minute I spend with you, I love you even more.

People point out your flaws to make me forgett

but in my eies you have no flaws.

I still love you, I really do.

sen september kväll

20051021

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Jag

Jag och min skugga

Jag, min skugga och min längtan

Jag, min skugga, min längtan och mina gärningar

Jag, min skugga, min längtan, mina gärningar och mina skuldkänslor

Jag, min skugga, min längtan, mina gärningar, mina skuldkänslor och min ensamhet

Jag, min skugga, min längtan, mina gärningar, mina skuldkänslor, min ensamhet och min olyckliga kärlek

Varför känner jag mig så ensam?

Thoughts from Tifa

20050929

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

If there were something I could give to you,
If there were something I could give to you,
It would be my unchanging, certain thoughts.
If you'll laugh for me, even just a little,
then there's still a reason for me to live here.
If you'll search for me, even just a little,
then maybe my living here will be forgiven.

suck...

20050926

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Jag vill gråta i hennes famn

jag vill bli tröstad av henne

jag vill bli sövd av hennes värme

och aldrig vakna upp..

men detta är drömmar som aldrig kommer uppfyllas

okej

20050925

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

jo det ligger nått i det, jag e självömkande men har jag på stått nått annat men jag har blivit mobbad o har inte haft några vänner då blir man ner tryckt o allmänt ledsen, o jag har funderat för mycket o börjat tycka synd om mig själv. Mycket elände har drabbat men det finns de som har det värre.

24:e

20050924

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Jag e mer o mer social i samma takt känner jag mer o mer saknad efter kärlek, närhet. Men jag inser allt mer hur mycket Hon hatar mig. Jag vill bli älskad jag vill finna kärleken men det jag finner e en olycklig kärlek, en förälskelse med bara ett känt slut.. .

jag har för lite pengar att köpa det verktyg

jag har för svagt psyke för att trycka på avtryckaren

jag har tillräckligt med sorger för att inte kunna klara av att träna upp psyket

Då diset blåses bort

20050921

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

21:e

Jag känner en smärta o skräck spridas genom kroppen, då diman glesnar och jag ser på henne o åter inser att hon inte gillar mig. Att det aldrig kommer funka...

Då hon tittar åt mig med avsmak och irriterat föser bort då jag söker kontakt hör jag de ord som ekat i sju år. Sakta kommer de viskandes i mitt huvud, börjar återupprepas om och om igen, hur ful jag e, hur dålig, äcklig, värdelös, dum, patetisk, de börjar hånskratta...

men jag e för trött för att gråta..

20:e

20050920

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

hon vars namn får mig att söka

hon som ger mig meningslöst hopp

hon som får min pessimistiska tro o syn att svaja

hon som får mitt nerbrutna självförtroende att vibrera

hon som får mig att önska

hon som får mig att glömma

hon vars ögon får mig att tystna

det här börjar låta besatt men vad e det de säger... om.. det som få förunnas

När mörkret faller

20050918

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Där satt jag för andre kvällen i rad ensam på en buss från Fruängen. Det hade blivit mörkt igår också det var samma känsla som igår en intim känsla men ändå avslagen av min ensamhet åter igen flydde tankarna till henne... Jag fylldes av en längtan efter hon som kommer till mig när allt tystnar. Hon som stjäl min vila.

Jag blinkade till och det ända som var kvar och kunde kallas varmt o gästvänligt var lysrörets blinkande sken. Där satt jag åter igen ensam i den kalla busen från Fruängen.

Känner?

20050917

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Jag känner en besvikelse då jag inser att folk inte känner tilltro till mig jag vet ej varför jag känner detta behov av att folk ska ha tilltro till mig eller varför folk skulle känna tilltro till mig, jag säger inget och man kan helt klart lita på mig men det finns så många fler som går att lita på så varför välja mig? jag förstår dem till fullo. Men ändå känner jag en sorg växa inom mig...

Historien gillar att åter upprepa sig.

20050914

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Historien gillar att åter upprepa sig. Samma sak hände i både 4 och 7, det tog 2år att förtrycka mina känslor båda gångerna. För tredje gången måste jag förtrycka mina känslor men denna gång är annorlunda jag har inte tid som det är, jag har fult upp med studierna. Jag har inte tid för ett liv att förtrycka. Jag tror jag inte orkar mycket mer...

jag är för trött för att gråta

En...

20050913

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Det var den 9, fredag eftermiddag då ett frö såddes i jorden som var stampad i 7år. Fröet grodde och det blev en sömnlös natt av besvär.

Den 10 var en sömnlös natt av sorg.

Den 11 en Upprymd natt med sömn fast utan vila p.g.a. en härlig dröm.

Den 12 var en sömnlös natt fylld med sorg.

Jag vill bara gå upp för den långa stentrappan på nortullsjukhuset, steg för steg. När jag når dess slut, sluta ögonen för att ändlöst falla...falla bakåt tills mitt huvud slår mot den hårda stenen. Jag vill aldrig öppna mina ögon mer. Aldrig öppna mina ögon eller mun av egen vilja. Ligga ihop krupen som en katt i gassande vår sol. Vända mig inåt och förtrycka mina känslor tills det bara finns en svart klump kvar. Den färg som absorberar allt ljus, färgen som består av alla färger. Jag vill bli utsläppt från samhällets ingallrade gård och bli liggande i skogsgläntan i Lärkeröd som för. Låta höstens blöta men värmande täcke lägga sig över mig. Slutligen låta livets andra kalla men omslutande hand svepa över mig. Låta dess tunga vita slöja läggas över mig, min avfärds mantel.