20080123
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Något som kan få en att klara av det som verkar omöjligt.
Det som avgör en löpning.
Det som skiljer mellan liv och död.
Det som avgör prestationen och reglerar prestationen.
Då viljestyrkan inte finns blir inget utfört och man faller mot apati.
Då det inte finns något som skiljer mellan liv och död,
ser jag inte någon anledning att leva om man lika väl kan vara död
då skiljetecknet är borta.
Då vilja är det som signifikerar liv hur kan då liv existera utan vilja?
Då livet tydligen fortfarande existerar
finns där tydligen en del av en vilja kvar.
Men vad är en del av ett liv?
en skadad vilja utgör inte ett komplett liv,
inte ett liv som kan återigen kännas.
Inget är komplett
inget krävs att vara komplett
inget kan vara komplett
då det fysiskt når sin kompletta nivå,
slocknar glöden
men ett ting så splittrat
och ofullständigt
var avsaknar allt av samhörighet
finner man inte en glöd hos
Den glöden har sedan länge slocknat
eller fattat fyr i ett trästycke ack så torrt,
då det inte sett vattnets klara glans sedan minnenas tider
då antingen köldens hårda kyla
eller infernots rökiga hetta
regerar
så tas besluten i en dimma
som får den mest sjöfarne att gå på grund
Vem är jag att ha trotset att uttala ordet jag,
då jag inte längre känner dess betydelse.
Vem är jag att tro att jag får existera?
Vem är jag att tro jag får fälla tårar?
Vem är jag att tro att jag får känna kyla?
Vem är jag att tro att jag får känna avsaknad av värme?
Vem är jag att räds för att misslyckas då jag inte är tillåten att försöka?
0 Comments