unattending

Ensam, ryser, i en värld som ej går att förstå. Kal och bländande mörk.

Jag ser fåglar i fjärran, svåra att urskilja från skogens vegetation. Jag springer men snubblar, går men kommer ingen stans, jag fortsätter ihärdigt men vårat avstånd går ej att rubba.

Kylan drar in i en kompakt dimma. En klar kontrast mot den dova grönskan men när den omsluter skogen försjunker allt i ovisshet och allt blir oklart.