inspector sand

Å luna låt han komma till mig, på tving mig ej din ensamhet. Jag väntar men endast timglasets sand ser jag passera.

Ack vad ska jag gör för att bli sedd? Du sitter på din tron. En klubba av ek har ersatt din spira. Minna ord ekar bort i den evigt stora sal. Men mina handlingar tycks få juryn att tänka två gånger. Men det är fortfarande din klubb som måste slå. Det är dina läppar som måste yttra domen. Om du inte lyssnar på din jury hur ska du kunna ta beslut? Varför sitter de här om du inte lyssnar på vad de har att säga? Försvinner även alla dess röster ut i denna sals omätterliga akustik. Låt mig lyfta din peruk, låt mig kyssa din panna.