Timor in est sera

Ensamheten förtär mig. En svärta kryper upp mot mig som om ett bläckhorn välts över det pappersark som är mitt liv. Febrilt försöker jag skydda mina fraser men oroar mig för att de redan blivit dränkta av den svarta våg som kryper mot mig. Att de blivit ändrade, fläckade, utsuddade, försvunnit. Som om jag har bleknat i jämförelse mot den kontrastrika våg som rullar fram längs horisonten. Att jag inte klarar att hålla dem kvar utan de sugs in i de svarta hav som med fjärran röster lockar.