Recent-Post

Blodet från min kropp blandar sig med det tindrande blå vatten som omsluter mig. Tindrande av månens kalla sken. En sista gång bestjäler hon min ensamhet. Långt ner i purpurdjupet så tar skuggan min ett tyst farväl av min rödflammande siluett och försvinner mot det tunga mörkret. Ett stillsamt regn försöker skölja bort den svärta som är jag. Men slaveri, mord eller misär kommer inte dölja de ärr jag jorden åsamkat. Endast tidenstand skall min skuld förtära.

Post a Comment

0 Comments