Hollow

Ett väsande ljud ekar när luften sakta rullar ut ur min mun. En sista suck av ensamhet. Mörkret har redan slagit sig till ro. Det var det sista som fanns kvar i bröstkorgen. Hoppet slockna under barndomen. Hjärtat dog kort där efter. Andan eller själ en tid efter det. Kvar lämnades bara ett kvavt håll fyllt med avsaknad av temperatur, varken kyla eller värme. Bara kvarglömd sorg trivdes här.